- Världen idag - "Svenska kyrkan ingår gärna ekumeniska överenskommelser, /.../ men det finns ingen som helst generositet i förhållande till en kyrktrogen grupp, som vill hålla fast vid den syn på ämbete och äktenskap som också omfattas av katoliker och ortodoxt kristna världen över”, skriver prästen Tord Nordblom med anledning av göteborgsbiskopens agerande för att via kyrkomötesbeslut ”avkraga” vissa präster.
Världen idag har tidigare uppmärksammat att biskopen i Göteborg, Per Eckerdal, nu åter tar strid med Missionsprovinsen kring några pensionerade präster i Svenska kyrkan som tillfälligt tjänstgjort i Missionsprovinsens gudstjänster.
Domkapitlet öppnade ett så kallat tillsynsärende mot fem pensionerade präster i stiftet. Tre av dem, alla +75 år gamla, blev efter fullföljd granskning och dom ”avkragade”. De hade därmed inte längre rätt att utöva sitt ämbete, och de förbjöds att utföra en prästs uppgifter i Svenska kyrkan. Och den allvarliga förseelsen var alltså att de predikat i gudstjänster – precis som de gjort i 50 år eller mer – men nu i ett sammanhang utanför Svenska kyrkans vanliga organisation. Ingen av dem hade avfallit från Kyrkans tro, bekännelse eller lära. Tvärtom, det var detta de ville hålla fast vid, och vid något tillfälle därför fått inbjudan att predika i Missionsprovinsen. De använde självklart Svenska kyrkans gudstjänstordning, eftersom församlingarna i Missionsprovinsen i sin självförståelse uppfattar sig som ett fritt stift i Svenska kyrkans andliga tradition."
Läs mer HÄR.
Den bibliske Dylan
- John Sjögren i Inblick - "De litterära intertexterna och inspirationskällorna är många hos Bob Dylan. Det råder ingen tvekan om att Robert Zimmerman är en högst beläst poet. Men frågan är om inte böckernas bok, Bibeln, är den källa ur vilken Dylan hämtat det allra mesta av sitt stoff. Dylans texter är djupt rotade i biblisk tradition. Många, inklusive jag själv, lyssnar till honom inte minst som en andlig vägledare.
Redan ”Blowing in the Wind”, en av Dylans allra tidigaste och fortfarande mest berömda låtar, kan kanske bäst förstås utifrån ett bibliskt perspektiv. Låten ställer, i form av en rad poetiskt retoriska spörsmål, de stora frågorna om Meningen och Livet. ”How many seas must a white dove sail / Before she sleeps in the sand?” Det berömda svaret är givetvis att alltsammans ”is blowing in the wind”. Det är i all sin enkelhet en mångtydig och poetisk formulering. Är det en hoppfull eller hopplös bild, att svaret finns i vinden? Dylan vet givetvis att vinden i kristen och biblisk tradition förknippas med den helige Ande. Man skulle alltså kunna argumentera för att Dylan här, långt innan hans mer entydigt och explicit kristna period, vill peka på att den yttersta lösningen på livets gåtor, dess orättvisor och brister, inte finns i politiska eller ideologiska visioner. Svaret finns, bokstavligt talat, i vinden; den Gudsvind som drar genom världen. (Se till exempel Första Moseboken 1:2, Johannesevangeliet 3:8–12.)" Läs mer HÄR.
Läste Herrens bön på skrynkligt tidningspapper
- Ljus i Öster - "Efter ett mirakulöst helande gick Spartak från att vara ateist till ortodox till att, genom en bibel från Jehovas vittnen, bli pingstvän. I dag är Spartak regionspastor i Georgien – med en längtan att nu ut till ännu fler.
Spartak Chankventadze och några kollegor från Georgien var nyligen på besök i Sverige för att prata om mission i sitt hemland. I dag sker 80 procent av alla missionsinsatser i huvudstaden Tbilisi – något som de vill förändra.
Spartak drivs av en missionslängtan. Han växte själv upp i Cheatura, en liten stad i Georgien där det inte fanns någon kyrka. Spartaks familj och vänner var alla ateister och hans pappa var kommunist. Berättelser om himlen och evigheten var bara sagor för Spartak. Men när han plötsligt fick veta att han var allvarligt sjuk blev tanken på döden outhärdlig.
Spartak var bara 17 år när han fick beskedet. Han hade precis skrivit på ett fotbollskontrakt med ett professionellt fotbollslag och han såg fram emot en ljus framtid. Men starka smärtor i buken fick allt att svartna för honom. Det visade sig att Spartaks lever var väldigt dålig och han visste vad diagnosen skulle innebära.
– Jag visste att jag skulle dö. Jag blev sämre och sämre för varje dag. Under tre månader låg jag på sjukhus. Jag blev snart väldigt deprimerad, säger Spartak.
I förtvivlan gömde han sig under sitt täcke och grät. Spartak bad om hjälp men visste inte varifrån hjälpen skulle komma. Nästa dag fick han besök av en vän som hade tagit med sig frukt till honom på sjukhuset. Frukten var inlindad i tidningspapper. När Spartak vek upp pappret såg han plötsligt texten till ”Herrens bön” stå skriven. Då beslutade han sig för att be.
– Jag visste inte hur jag skulle be, men jag lovade Gud att om han räddade mig skulle jag tända ett ljus i kyrkan.
Två veckor senare berättade läkarna att Spartak blivit frisk.... Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar