Från bloggar och tidningar
- Dagen -
Faktum är att inte ens de som allra mest högljutt motsätter sig gränser i olika former skulle kunna leva i ett samhälle där deras visioner var helt förverkligade. Människan behöver gränser, behöver kunna generalisera, behöver kunna definiera sig gentemot andra. ”Vi och de” är inte bara en potentiell distans, ett främlingskap, det är jagets själva förutsättning, att jag är jag och inte någon annan.
Amerikanska damlandslaget i fotboll hade (åtminstone) i juni sina lagnummer i Prideflaggans färger.
Men tänk om det skulle komma en talangfull spelare som inte identifierar sig med Pridekulturen? Aftonbladet skrev faktiskt om en amerikansk, kristen spelare som lämnat återbud till en viktig junimatch ”av personliga skäl”. Vad säger landslaget om ”alla människors lika värde”, när det kommer till kristna spelare? Är de, ifall de skulle ha en annan uppfattning om äktenskapet, per automatik utestängda? Antas de få skylla sig själva om de hyser åsikter som så tydligt avviker från den liberala normen?
Jag, som arbetat länge i Svenska kyrkan, har vid det här laget sett många exempel på hur människor med en traditionellt kristen uppfattning av äktenskapet på alla möjliga vis diskrimineras – under förespegling att de som diskriminerar värnar ”alla människors lika värde”. Det kan handla om kyrkoanställda som inte kommer ifråga för vissa tjänster, inte får lov att föreläsa i vissa församlingar – ens om ämnet inte har något att göra med vare sig identitet eller sexualitet. De blir persona non grata och som sådana omfattas de inte längre av lagen om ”alla människors lika värde”. Det är, minst sagt, en paradox.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar