- Dagen - "Nu är Domkyrkoförsamlingen i Stockholm i blåsväder igen. Under rubriken "kurs i kristen tro" öppnar kyrkan dörrarna. Till koranstudier.
Handlar Koranen om hat och våld eller kärlek och förlåtelse? Så lyder rubriken till det seminarium som S:t Jacobs kyrka anordnar i morgon tillsammans med den muslimska föreläsaren Shiraf Sebaie, lärare på Kista folkhögskola.
Ulf Lindgren, domkyrkokomminister. Rubriken på er affisch är "Kurs i kristen tro". Sedan utlovas ett studium av Koranen. Jag förstår inte.
– Vi har en kurs som löper under hela hösten med den överrubriken. Det har varit bibeltexten som står i centrum fram tills nu, men eftersom många kristna känner en oro över islam och Koranen är det viktigt att vi tar den oron på allvar. Därför bjuder vi in en lärare som utbildar imamer för att höra hur hon tänker om de här svåra textpassagerna.
Men är det inte lite som att annonsera en kurs i matlagning och sedan lära ut hur man byter växellåda på bilen?
– Nej... alltså, det här är ju ett textstudium. Visserligen i en annan tradition. Men kristen tro måste ständigt bekämpa sin inneboende rädsla för andra religioner. Men jag kan hålla med om att det lätt kan bli missförstånd om man ser affischen och inte har hela bakgrunden."
Alla människors lika värde?
- Bert Stålhammar i Hemmets Vän - "Självklart måste jag nämna söndagsskolans sång: ”Röd och gul och vit och svart gör det samma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord.” En människas värderingar grundläggs tidigt.
Det unika i kristendomens människosyn är att varje människa kan upprättas och bli en ny människa. Det finns alltid upprättelse. Den äkta person som finns gömd bakom lager av djävulskap kan stiga fram som en ny skapelse. Människan är fri att välja mellan det onda och det goda.
Den människosyn som dominerar inom ett samhälle och som omfattas och hävdas av statsledningen skapar nationens mentala identitet. I dagens värld är det lätt att hitta både goda och förskräckande exempel på det. Vårt eget land befinner sig nu i en allvarlig identitetskris där ingen vare sig inom politik eller kyrkor med starkt självförtroende vågar hävda att Sverige har byggts på en kristen grund. En följd av detta är att den dominerande känslan bland medborgarna tycks vara oro inför framtiden."
Hans Weichbrodt och Berit Simonsson: Glad över att ha haft fel?
- Världen idag - "För ett par veckor sedan höll ärkebiskop Antje Jackelén tal i Domkyrkan vid kyrkomötets högtidliga öppnande, där även konung Carl- Gustaf var närvarande. Detta är naturligtvis ett viktigt tillfälle för ärkebiskopen att markera en önskad kursinriktning för Svenska kyrkan. Taltiden är dessutom relativt kort vilket ännu mer understryker att det som sägs indikerar vad det är, som för ärkebiskopen, har allra högst prioritetsgrad. Talet berörde bland annat flyktingsituationen och handboksarbetet.
Mot slutet av talet kom så ett jämförelsevis stort avsnitt som ville belysa ett ekumeniskt perspektiv. Det påstods då bland annat att Svenska kyrkan har många starka ekumeniska relationer. Därefter sas följande: Både Jesus och världen nödgar oss att tala med en röst, så mycket vi bara kan. När kyrkomötet 2009 tog beslutet om samkönade äktenskap fanns det tydliga röster som menade att Svenska kyrkan nu skulle hamna i närmast fullständig ekumenisk isolering. Ibland kan man inte vara annat än glad över att man haft fel, eller hur?!
Som en respons på detta kan man anmärka att det inte är någon tvekan om att det är många, både innanför och utanför Svenska kyrkan som vare sig är glada eller tror att de har fel när det gäller att 2009 års beslut om samkönade äktenskap har fått tragiska konsekvenser och det även på det ekumeniska planet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar