- Världen idag - "Just när krisen i östra Ukraina blossade upp igen och vapenvilan bröts, samlades i veckan kristna från flera håll i den av ryska separatister ockuperade Donetskregionen till konferens inte långt från oroshärden.
Uppsalapastorn Rune Borgsø besökte konferensen och beskriver i ett reportage hur de kristna regionen är svårt utsatta av rebellerna men också hur de har sitt hopp hos Gud.
Deltagarna i konferensen kom från olika städer i Donetskregionen, många från områden som är ockuperade av separatisterna. En stor del av dem var pastorer. Jag har suttit i många samtal med dem och lyssnat på deras dramatiska historier om hur Gud räddat dem och deras församlingsmedlemmar under kriget. En var från Sloviansk, där kriget slog till tidigt.
– Vi visste inte vad vi skulle göra, vi var inte förberedda, berättade han.
Han och hans medlemmar gömde sig i en källare medan en intensiv krigföring pågick. De hade inte mat eller kontakt med omvärlden, men så kom ukrainska soldater och befriade dem.
Pastorn berättade också om församlingsmedlemmar som på ett övernaturligt sätt blivit räddade från granatnedslag när de var ute och gick. Den helige Ande ledde deras steg i andra riktningar. En annan pastor berättade om bönemötet samtidigt som bomber slog ned utanför kyrkan. Han bad sina medlemmar att skynda sig i väg i säkerhet, men de sa nej – de ville hellre stanna i den härliga atmosfären i kyrkan."
Förenings-Sverige sätts på sparlåga
- Åke Hällzon i Hemmets Vän - "De senaste veckorna har varit kaotiska för den rödgröna regeringen. Till viss del är det att förvänta sig. Regeringen är ny och så brukar det bli vid varje regeringsskifte. Men de kaotiska inslagen har varit värre än vanligt.
Med lite distans måste jag säga att vad som upprör mig är inte de händelser som fått krigsrubriker och löpsedelsplats i kvällspressen. Nej, vad som upprör mig är hanteringen av bidragen till kyrkor och samfund. För regeringen har beslutat att halvera bidraget till trossamfunden under mandatperioden. Samtidigt kommer avdragsrätten för gåvor till ideella föreningar att försvinna 2016, vilket givetvis drabbar trossamfunden även det.
Den ideologiska frågan är hur regeringen ser på den ideella sektorn, på idrottsföreningar, pensionärssammanslutningar, samfund, scoutförbund och körer. Är det så att de efter granskning ska förlänas statliga bidrag, snarare än att få rimliga förutsättningar att på egen hand kunna bygga sin ekonomi? Det verkar onekligen så.
Den praktiska frågan är, vad händer med den ideella verksamheten som får försämrade ekonomiska möjligheter att verka och utvecklas? Självklart krävs det ekonomiska medel för att bedriva ungdomsverksamhet eller hjälpverksamhet. Räkningar måste betalas. Och med regeringens nuvarande politik så drabbas den ideella sektorn."
Inledningen till min nya bok
- Olof Edsinger i Efter Kristus - Varför skriver man en bok om Guds dom? När jag under årens lopp har talat och predikat över detta ämne har jag ibland stött på människor med frustrerade frågor. Varför nöjer du dig inte med att tala om den positiva sidan av det kristna budskapet? Är det inte hög tid att förvisa Bibelns tal om synd och skuld, dom och straff till historiens skräpkammare? Kan det rentav vara så att den som intresserar sig för dessa saker bär på en moralisk defekt – att det är ett uttryck för en morbid fascination för saker som de flesta vettiga människor väljer att ignorera?
Det är ingen tvekan om att dom och straff hör till de teman i religionens värld som 2000-talsmänniskan har allra minst förståelse för. I alla fall i vår egen kulturkrets. Om man över huvud taget väljer att knyta an till dessa begrepp gör man det därför oftast som något negativt.
Den kristna kyrkan har dock under hela sin historia haft en bekännelse och ett hopp som inkluderar tron på Guds dom. Eller med den apostoliska trosbekännelsens ord: Vi tror att Jesus Kristus är ”uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar