- Världen idag - "I somras uppmärksammade media ett Facebookinlägg från en kille, Martin, som lyckades hindra en ung tjejs självmordsförsök. Martin cyklade över Västerbron i Stockholm när han fick syn på en tonårstjej som hade klättrat över staketet och var på väg att hoppa. Han cyklade emot henne så fort han kunde och skrek:”Vad gör du?!” Hon svarade: ”Jag ska hoppa!” Sedan släppte hon taget om räcket och hoppade.
Martin skrev på Facebook om vad som hände: ”Jag kastade mina armar mellan staketet och hann precis få mina armar runt hennes midja. Där hängde hon i mina armar med vattnet under sig. Med all kraft jag hade drog jag henne mot mig. Tätt mot min kropp med endast staketet mellan oss.” Medan han kämpade för att hålla henne kvar berättade han för henne om sin egen familj: ”Jag ska berätta för dig att min bror tog livet av sig för 23 år sedan och jag kommer inte låta nån annan göra det igen. Så mycket som det påverkat mitt liv så tillåter inte jag dig göra detsamma mot de som älskar dig. Du har säkert jättejobbigt just nu, men tro mig – att det kommer bli bättre."
Läs mer HÄR.
Samvetsfriheten hotad även i Svenska kyrkan
- Olof Edsinger i opinionsbloggen - "Det behöver inte råda någon tvekan om vart vindarna blåser på Svenska kyrkans nationella nivå. Men den motion om att göra det till ”ett villkor för vigning till präst att ha förklarat sig beredd att förrätta vigsel av par av samma kön” fick ändå avslag under Kyrkomötets första session. Till och med för Socialdemokraterna blev det för mycket att gå i clinch med Svenska kyrkans läronämnd – alltså biskopskollegiet plus åtta ledamöter valda av Kyrkomötet – med ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen.
Tyvärr ska detta inte tolkas som att det synsätt som gör gällande att man diskriminerar om man inte vill medverka vid en samkönad vigsel skulle ha fått minskat stöd. I stället för motionen bifölls nämligen – om än med knapp majoritet – ett särskilt yrkande som presenterades under pågående debatt: ”Att med anledning av motion 2016:29 uppdra åt kyrkostyrelsen att utreda frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas i såväl kyrkorättslig mening som ur andra relevanta perspektiv för att säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med den kyrkliga handlingen vigsel samt återkomma till kyrkomötet med förslag.”
Läs mer HÄR.
Vart tog respekten för övertygelsen vägen?
- Olle Christoffersson i Sändaren - "Det är med förvåning jag ser att så många vill skriva under Equmeniakyrkans överenskommelse med Svenska kyrkan om kyrkogemenskap och därmed godkänna Svenska kyrkans krav på att inte ”omdop” får förekomma. De som vill följa Nya testamentets lära, att dop förutsätter en bekännelse till Kristus, kan alltså inte få inträde i församlingen. Således: den som tar sin övertygelse på djupt allvar kan inte bli medlem.
Vart tog respekten för den enskildes övertygelse vägen? Vart tog tanken på sann religionsfrihet vägen? Är vi tillbaka i 1500-talet? Eller i tiden för frikyrkans framväxt i Sverige? Den som bröt mot statskyrkans dogma straffades, bötfälldes, fick näringsförbud i vissa yrken, fängslade, utvisades. Med andra ord: Är det inte snarast den lutherska kyrkan som behöver anpassa sig till lagen om religionsfrihet? Det största baptistiska bidraget till Equmeniakyrkan är framför allt dess röst för frihet att följa sin egen övertygelse och forma sitt liv i enlighet med denna övertygelse. Sann religionsfrihet."
Läs mer HÄR.
Redskap mot rotlöshet
- Per Danielsson i Hemmets Vän - "I den flod av information som idag når oss på alla tänkbara sätt, behöver vi på allvar hitta tillbaka till ett fundament för våra liv som prövar och behåller det som är ”nyttigt och till uppbyggelse”. Om bibelkunskap och bibelläsning för den svenska kristenheten begränsas till lösryckta bibelsammanhang och korta brottstycken från i första hand Nya testamentet, som vi kanske hör i gudstjänstens predikan, får vi problem både med förståelsen av vår samtid och stabilitet i vårt kristna liv. 1800-talets väckelserörelser, som också delvis lade grunden till vårt lands demokrati, fick mycket av sin näring från stugmötena där man ofta trotsade prästens och kyrkans förbud mot lekmännens delande av Bibelns budskap. Vi behöver tillbaka till den dagliga egna läsningen och reflexionen kring bibelordet"
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar