Nyhetsflödet fredagen den 25 oktober

Lämpliga åldrar och livräddning?
- Lukas Berggren i Världen idag - "I går tisdag röstade Europa­parlamentet tillbaka resolutionen "Om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter" till utskottet för kvinnors rättigheter. Det var en delseger för alla de som värnar livet. Så ser inte den vänsterpartistiske parlamentsledamoten Mikael Gustafson på saken, som i ett pressmeddelande efter omröstningen förklarar att "De som är så emot de livräddande och viktiga åtgärder som läggs fram i denna resolution lever i medeltiden".
Vilka är då de livräddande åtgärderna? Alla förstår kanske inte nyspråket om "reproduktiv hälsa". Men det innebär i praktiken att man vill se till att "aborttjänster av hög kvalité, som en mänsklig rättighet och folkhälsofråga, blir lagliga, säkra och tillgängliga inom medlemsstaternas folkhälsosystem".

Att bevara sitt hjärta
- Olof Edsinger i Efter Kristus - "Bibelns recept för att förvandlas till Jesu likhet är inte att vi ska åstadkomma detta i egen kraft. I stället handlar det om att vi på allt fler områden får släppa in Jesus i våra liv. Att vi får ta fasta på vad han har gjort för oss och låta honom och hans förlåtelse smälta bort det som står hans vilja emot. ”Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan”, skriver Petrus (1 Pet 3:15). När vi gör det, kommer vi också att – med hans hjälp – bevara våra hjärtan!"

Oro kring den nye påven och läroämbetet
- Mikael Karlendals blogg - "Det är intressant att ha detta med i sitt perspektiv när man funderar över den senaste tidens diskussioner om läroämbete, vilket jag bland annat själv har varit delaktig i. Begreppet ”läroämbete” är ju inte ett helt oproblematiskt begrepp. Vi kan ganska lätt utifrån vårt protestantiska perspektiv av stora kyrkosplittringar och många tusen olika samfund ibland längta efter mer fasthet och ordning. Det är då lätt att fascineras av det vi uppfattar som en sådan fasthet i den Katolska kyrkan och dess påveämbete. Katolikerna talar ju om ett Kyrkans läroämbete, magisterium, och ser det framför allt förkroppsligat i påveämbetet, som anses kunna uttala sig med ofelbarhet när påven så vill. Dvs, allt en påve säger anses inte ofelbart, men i vissa lägen kan han välja att uttala sig ofelbart i lärofrågor och så att säga sätta ned foten och avsluta diskussionen."