Kyrkan har sin sanna identitet inom sig. Ordet och livet finns tillgängligt för alla. Men precis som Hagar i Gamla testamentet höll på att dö av törst i öknen, trots att vattenkällan fanns alldeles i närheten, lever kyrkan i dag ofta som om vattnet inte finns. Vi kämpar på i egen kraft tills vi stupar av uttorkning. Liksom Hagar får vi be Gud att han öppnar våra ögon så att vi ser och vänder åter till det enda som kan släcka vår törst.
Jag drömmer om en kyrka som vänder tillbaka till sin grund, det levande Guds ord; en kyrka som reser inåt mot sina rötter för att återfinna kraften att gå ut.
Jag drömmer om en kyrka som både tror att Jesus är svaret för vår värld och som vågar förkunna denna sanning till en värld som håller på att rasa samman av syndens konsekvenser. Ja, syndens konsekvenser! Synden drabbar ju inte bara den som syndar, men alla som finns runt omkring: familj, vänner, församlingen. Hela kristenheten skadas när jag begår en synd. Jag blir förlåten, men vem kan städa upp syndens konsekvenser?
Jag drömmer om en modig kyrka som vågar stå för en tro som underordnar sig Guds Ord.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar