- Andreas Sundström i EfterKristus - "Duger jag som jag är? I en mening gör jag det. Jag behöver inte göra något överhuvudtaget för att förtjäna Guds nåd. Det skulle utgöra en motsägelse då själva poängen med nåd är att den är oförtjänt. Jag får komma till Jesus exakt som jag är, med exakt den skit jag har i mitt liv, med exakt alla mina fel och brister. Att försöka städa upp i mitt liv innan, för att i någon mening försöka bli fin nog för att få närma mig honom, det vore ett misstag av enorma proportioner. Jag får komma precis som jag är. Och i den meningen duger jag alltså som jag är.
Gud är dock inte nöjd med mig som jag är. Jag är inte så som jag borde vara. Jag är inte rättfärdig. Därför kan Gud inte vara nöjd med mig och bara lämna mig i det skick jag är i. Det är inte hållbart att jag ska fortsätta existera med min syndiga natur och fortsätta göra det onda. Därför kommer Gud att reformera mig. Och i den meningen duger jag alltså inte som jag är."
Vad är Andedopet
Nu kanske någon tycker att detta blogginlägg inte är en nyhet. jag kan hålla med. Men även om det inte är nyheter så är det i alla fall aktuellt.
- Jonas Melin i Barnabasbloggen - Inom den evangeliska kristenheten finns det idag i huvudsak två sätt att undervisa om Andedopet.
1. I det jag kallar tvåstegsmodellen är pånyttfödelse och Andedop två skilda erfarenheter. När man omvänder sig och kommer till tro på Jesus blir man född på nytt och får andligt liv genom den helige Ande, som bor i ens inre. När man blir döpt i Anden får man kraft att vittna och utrustas med andliga gåvor, ofta med tungotalet som tecken. Andedopet är en konkret och påtaglig erfarenhet som inleder ett liv i Andens fullhet och kraft. Detta är den klassiska pingstsynen och den grundar sig i stor utsträckning på Apostlagärningarnas skildring av Andens verk (Apg 1:5, 8, 2:1-21, 8:4-17, 10:34-48, 19:1-7 är speciellt viktiga). Nutida teologer som har denna syn är t.ex. Robert Menzies, Roger Stronstad och David Petts. Jag rekommenderar deras böcker.
2. I det jag kallar processmodellen är pånyttfödelse och Andedop olika sätt att beskriva en och samma erfarenhet. När en människa omvänder sig och kommer till tro blir hon född på nytt, döpt i Anden och får den helige Ande boende i sitt liv. Efter detta ska hon kontinuerligt låta sig uppfyllas av Anden mer och mer och ta emot av Andens kraft och gåvor. Dettta beskrivs som en livslång process som också kan innehålla konkreta erfarenheter av Andeuppfyllelse. Denna syn är dominerande bland karismatiska evangelikaler och grundar sig framför allt på undervisningen i Paulus brev (1 Kor 12:13 och Ef 5:18 är nyckeltexter). Nutida författare med denna syn är t.ex. John Wimber, Nicky Gumbel och Michael Green. Även deras böcker är mycket läsvärda. Mer teologisk litteratur med denna syn har skrivits av James Dunn och Max Turner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar