Nyhetsflödet fredag den 4 oktober

 Fredag den 4 oktober

Gåvan att göra under
- Olof Edsinger i Efter Kristus - "Att under och tecken är tänkta att följa i den kristna kyrkans spår blir tydligt inte minst utifrån Jesu missionsbefallningar. I Lukasevangeliet sänder Jesus ut sina tolv lärjungar (och senare ytterligare sjuttio) med uppdraget att ”predika Guds rike och bota sjuka” (Luk 9:2; jfr 10:9). I Matteusevangeliet förmedlas samma uppdrag med följande ord: ”Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar” (Matt 10:8).
I Markusevangeliet framgår med all önskvärd tydlighet att detta uppdrag är tänkt att gälla för alla kristna i alla tider: ”Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska” (Mark 16:17-18)."

Folk drivs från sina hem och sina länder enbart för att de tror på Gud och på Jesus
- Marcus Birro i Expressen - "Jag tänker på de där raderna när jag läser om de kristnas situation i världen. Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Ungefär 200 miljoner (!) människor riskerar våldsam förföljelse och detta i cirka 35 länder.
På flera platser handlar det om systematisk utrotning. Om detta skrivs det lite här och lite där, men få orkar, eller vill solidarisera sig med de kristna. Det är tydligen lättare att måla naglarna i regnbågsfärger och slåss för de homosexuella i Ryssland." 

Får en pastor predika så här längre?
- Tommy Dahlmans blogg - "När människan älskar synden, har glädje av den och äger synderna som sina närmaste vänner så är det naturligtvis för att det mycket som är sympatiskt och tilldragande med dem. Synd kan vara fina saker! Tänk så frigörande att få ljuga lite. Tänk så spännande att dra till sig lite olagliga pengar. Och tänk vad härligt att få vänsterprassla lite nu och då.
Vi är nu vid pudelns kärna: Det är inte enbart familj och släkt som står oss så nära att de inte förblir yttre varelser för oss men sakta och säkert även blir våra inre. Synderna som jag ger färg, glöd och intensitet åt, i mitt annars så gråa liv, blir också så kära för mig att de gradvis blir mina bästa vänner. Synderna vävs ihop med mina personlighetdrag, i min tanke och i mitt språk. Till en början kommer de som oförargliga väsen till mig- som gäster i mitt liv. Men så slår de sig ner. De stannar i mitt hus."