Nyhetsflödet lördag den 2 mars

Evangeliet enligt Les Miserables - Jacob Rudolfsson på SEA:s hemsida  - "Det går en röd tråd av hjärtskärande mänsklig tragedi igenom Les Miserables. Finns det hopp? Finns det mening? Finns det en väg ut ur orättfärdigheten och mörkret? Finns det en nystart?
Frågor som dessa kan knappast besvaras av en självtillräcklig sekulär humanism. Det är som mannen i Stephen Cranes dikt som frågande säger till universum: ”Herrn, jag existerar”, varpå universum torrt replikerar: ”Det faktumet har inte skapat i mig någon känsla av förpliktelse”. Om människan bara är en produkt av opersonliga processer finns det ingen grund för en yttersta mening och därmed inget hopp ur mänsklig tragedi."

Förebild i bön och som missionär
- Stanley Sjöberg i Hemmets Vän - "Jag vill påminna om en ung man som hette David Brainerd. Han var missionär ungefär samma tid som John Wesley, George Whitfield och Jonathan Edwards framträdde som andliga ledare i 1700-talets starka väckelseperiod.
Han var pionjär, en unik förebild till att söka upp onådda folkgrupper med evangelium. David Brainerd tackade nej till inbjudningar att få predika i stora kyrkor och etablerade kristna sammanhang. Han valde att bo i en hydda i skogen och gå till fots in i djungeln för att berätta om Jesus för stammar och folkgrupper som aldrig hade hört talas om Jesus. Hans arbetsfält var Amerikas indianer som vid den här tiden fördrevs från sina områden. De lurades att byta bort sina rikedomar mot de vita inkräktarnas brännvin. Indianerna ville hämnas och när David Brainerd sökte upp dem, planerade man att döda honom.
De fann honom mitt i skogen, på knä i bön inne i sin hydda. Indianerna smög fram och skulle just avlossa sina dödande skott, eller kanske det var med pilar eller spjut hans liv skulle ändas. Då såg de hur en skallerorm slingrat sig intill den bedjande missionären. De tecknade åt varandra att låta ormen ta hand om mannen. Ormen höjde sitt huvud, beredd att hugga. Då plötsligt slingrade den sakta ut ur hyddan och bort från David Brainerd. Indianerna var överväldigade och sa till varandra att en starkare ande än skallerormen, hade beskyddat mannen som låg på knä i bön. Dagen därefter kom David Brainerd till byn och mottogs med vördnad. Han fick berätta om Jesus och gav dem evangelium."

Ånd og engel i samme ærend

- Jostein Nielsens blogg - "Jeg har allerede flere ganger i studiet av Apostelgjerningene vært inne på kombinasjonen ”Ånd og engel”. I kapittel 10 leser jeg om et av de mest dramatiske vendepunkt i frelseshistorien: Grensene for hvem som skal få del i Guds rike hviskes ut – fra nå av gjelder det også hedningene. Da er både Ånd og engler i funksjon.
Det er fristende å si at ”synene” ble utløst ved bønn ettersom både Kornelius og Peter var i bønn på hver sin kant da det skjedde. Men det står ingenting om at noen av dem ba konkret om, eller for, det som skulle skje. Nøkkelen ligger i at de begge var i bønn og tilgjengelige for Den hellig ånd*. Gud visste hva han ville gjøre, men han ventet til den rette tiden da både formidler og mottakere var klare. Det sier noe om at bønn også kan være en forberedelsestid for noe som jeg ikke helt vet hva er."