Dagens Nyheter

2 nov. 2013

Nyhetsflödet lördag den 2 november


Barn behöver skydd – även före födseln

- Ruth Nordström m.fl. i Aftonbladet - "Debattörerna: Ohlsson och Wikström borde respektera rätten till liv. I en replik på vår artikel erkänner Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström att EU:s medborgarinitiativ är ett viktigt verktyg för att stärka EU:s demokrati och legitimitet. Samtidigt arbetar de båda aktivt med att motarbeta medborgarinitaitivet ”En av oss”, som nu har samlat in över 1,5 miljoner namnunderskrifter....
...Enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna är människans värdighet okränkbar. Den ska respekteras och skyddas. Stadgan slår dessutom fast att envar har rätt till liv. Ingen internationell rätt kan anses etablera eller erkänna en ”rätt till abort”. Abort och utsläckande av mänskligt liv har aldrig varit och kan inte bli en mänsklig rättighet.
"

Andens liv eller religiös overklighet
- Sven Nilsson i Hemmets Vän - "Svensk kristenhet idag befinner sig i en identitetskris som kan utvecklas åt flera håll. Det vi hittills sett är att den skapat ett tillstånd av uppbrott och positionsförskjutningar.
Stora strukturella förändringar har skett på det organisatoriska planet som till exempel Svenska kyrkans skiljande från staten, bildandet av Evangeliska Frikyrkan och nu senast Equmeniakyrkan. Ingen vet riktigt än vart vare sig Pingströrelsen eller Trosrörelsen är på väg. Samtidigt som man ger upp en tidigare identitet genom uppgående i nya sammanslutningar skapas ett nytt utgångsläge med stor osäkerhet för många.
Parallellt med dessa förändringar sker stora positionsförskjutningar i centrala lärofrågor om Jesu person och hans unika betydelse.
"

Bara Gud kan gripa tag i ett stenhjärta
- Anna Sophia Bonde i Kyrkans Tidning - "Pastorer och präster (somliga anonyma) i Tyskland vittnar om att många exiliranier har kommit till tro på Jesus, mottagit undervisning och låtit döpa sig. På frågan varför dessa män och kvinnor sökt sig till mindre församlingar svarar prästerna att de stora lutherska kyrkorna ofta har religionsdialog högt upp på sin agenda och därför inte med öppna armar välkomnar potentiella konvertiter. Det går liksom inte ihop, att både betona likheterna religionerna emellan och glädja sig över att forna muslimer funnit Jesus.
Den där beskrivningen stämmer in också på klimatet i Svenska kyrkan. När ärkebiskopskandidaterna nyligen var noga med att inte överbetona skillnaderna mellan Jesus och Muhammed drog nog de flesta lekmän slutsatsen att det betyder att muslimerna blir saliga på sin tro. Om vi nu tror på samma Gud så blir konversioner onödiga. Men varför, i så fall, vittnar före detta muslimer, också här i Sverige, om vilken skillnad Jesus gjort i deras liv, hur de först genom erfarenheten av Honom fått smaka på Guds kärlek? Inte sällan, ska tilläggas, till priset av att de blivit förkastade av sina familjer, förföljda i sina hemländer och fördrivna därifrån?
"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar