- Berit Simonsson i Världen idag - "Det sjunde året är ett speciellt år!
Och det sjunde talet är ett speciellt tal. När människorna på Gamla Testamentets tid hörde om talet sju, så började hjärtat slå hastigare. Spänningen och förväntan steg och glädjen stod högt i tak. Varför var det så? Jo, man visste att talet sju alltid berättar något om Herren, om hans makt och om ett liv i hans närhet. Talet sju hör ihop med Herren själv, därför kallar vi det ett heligt tal. Vi vet att var sjunde dag – Sabbaten – skulle vara en Herrens dag och vart sjunde år – Sabbatsåret – var ett Herrens år. Oj, det blir verkligen spännande just med Jesusmanifestationen det sjunde året."
Världens mest förföljda grupp
- Per Ewerts blogg - "Bara de senaste dagarna har man kunnat läsa i den kristna pressen om den stora flyktingström av förföljda kristna som går från Irak, och om de hundratals kristna skolflickor som rövats bort av muslimska extremister i Nigeria. Det är verkligheten. Och den till trots är mediebevakningen av denna enorma nöd som världens förföljda kristna upplever är mediebevakningen fortfarande skrämmande svag. (Till mediernas försvar ska dock sägas att bevakningen förbättrats på låt oss säga de sista två åren.) Utifrån detta har vi i Claphaminstitutet beslutat att i sommar tydligt fokusera årets seminarier i Almedalen just på temat förföljda kristna. Mer info om detta kommer senare.
Den hårda attityden mot kristen tro och förkunnelse var ett av de teman jag tyckte mig uppleva under vår resa i Turkiet nyligen, att det i deras samhälle finns en oerhört stark press på kristna att inte missionera bland muslimer. Även i våra västländer, som visserligen har en grundlagsfäst religionsfrihet, finns det samtidigt en ibland outtalad men samtidigt ofta tydlig förväntan på kristna att inte försöka föra icke-kristna till tro."
Måste jag finna mig i påhopp på nätet?
- Jerzy Sarnecki i SvD Brännpunkt - "Måste jag finna mig i alla dessa antisemitiska påhopp som riktas mot mig och många andra i alltför för många texter som i dag finns på nätet?...
...Hilary är död sedan 2008. Men jag undrar vad han skulle ha sagt om han hade sett den första bild som dyker upp när man googlar på mitt namn på internet. Tillsammans med uppgifterna om mitt namn, födelsedatum och arbetsplats finns det en bild på mig. Jag är klädd i slips och kavaj och står vid ingången till min arbetsplats, Stockholms universitet. En ganska trevlig bild skulle man kunna tycka. Det är bara det att på min panna har någon stämplat in en gul sexuddig stjärna med ordet jude i frakturstil.
Just sådana gula stjärnor har mina mor- och farföräldrar, mina två farbröder, min faster, min moster och hundratals av deras släktingar samt miljontals av deras olycksbröder och systrar fått bära innan de förintades i ghettona och förintelselägren. Av mina släktingar som inte flydde Polen 1939 överlevde bara en Förintelsen: Min farbror Jacob med fruktansvärda erfarenheter från såväl ghettot i Lodz som Auschwitz och några andra läger."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar