Nyhetsflödet Påskdagen den 5 april

Genuspolitik i krock med integrationen

- Olof Edsinger i Svenska Dagbladet - "Svensk genuspolitik är en tickande bomb i integrationsfrågan. Om vi fortsätter att blunda för svåra frågor när det gäller sexualitet, normer och tolerans, kommer klyftan mellan våra etniska och religiösa minoriteter och det offentliga Sverige att djupna.
Det talas mycket om integration i dag. Det är bra. Men något som det talas förvånansvärt lite om är de utmaningar som de senaste årens genuspolitik innebär för integrationen i det svenska samhället. Det är inte obefogat att beskriva detta område som en tickande bomb.
Det börjar redan när vi tar barnen till förskolan. Enligt svensk lagstiftning måste varje förskola upprätta en likabehandlingsplan, där man ska arbeta med alla de sju diskrimineringsgrunderna. I ett aktivt samråd med barnen ska man ta fram handlingsplaner med hänsyn till kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. En minst sagt utmanande uppgift med tanke på att förskolebarnen befinner sig i åldersspannet 1–6 år!"

Varför springer dom?

- Åsa Molin i Dagen - "Maria springer. Petrus springer. Johannes springer. Alla vi svikare och förnekare springer. Vi som vet att vi är de älskade springer.
Inte konstigt att de springer så fort de kan. Med andan i halsen och hjärtat i halsgropen. Maria från Magdala störtar från gravskändningen i chock.
– Gravstenen är borta! De har stulit honom! Hennes ord smäller till som startskott och två av lärjungarna slänger på sig sandalerna och rusar ut. All den förvirring, rädsla, skam, outspädd desperation och små pölar av hopp som runnit runt i deras kroppar de senaste dagarna förvandlas till rörelseenergi och snabba steg."

Judiskt påskfirande med budskap för vår tid

- Roar Sörensen i Världen idag - "Israel har just genomfört ett val, och trots stark inblandning från utländska krafter som gärna ville att vänstersidan skulle vinna, blev Netanyahu kvar på sin post. Men en viktig poäng var att Israel åter framstod som en sann demokrati, något som reflekteras i att det arabiska samlingspartiet denna gång blev det tredje största partiet i Knesset.
Men i stället för att gratulera Israel och berömma nationen som en ö av stabilitet, en oas av respekt för mänskliga rättigheter, och en medspelare för världens demokratier i ett ständigt mer fragmenterat och våldsamt Mellanöstern, säger president Obama att han nu vill reducera USA:s relation med Israel. Detta baserar han på ett uttalande Netanyahu gjorde i valkampens hetta, då han sa att det inte kommer att upprättas en palestinsk stat under hans regeringstid. Efter valet förklarade Netanyahu vad han menade och att han fortsatt är för en tvåstatslösning. Men detta påverkar inte Obamas planer till omvärdering av förhållandet; vi måste ta Netanyahu på orden, säger den amerikanske presidenten.
Det blir då mycket oförståeligt att han inte tar iranska ledare, som gång på gång talar om att utplåna Israel, på deras ord. De bevisar också sin aggression kontinuerligt i sitt stöd till inbördeskrig och terrordåd i Syrien, Libanon, Jemen, Argentina och själva USA. Om inget drastiskt sker, har de snart en atombomb.
Detta är bara ett exempel på hur västliga nationer behandlar Mellanösterns enda fungerande demokrati."