- Världen idag - "Turerna kring transpersoners tillgång till toaletter och duschrum som stämmer överens med deras upplevda kön illustrerar något av den rävsax som vår tids attityd till diskriminering har försatt oss i. Det är också ett exempel på vad som händer när olika typer av önskemål och rättigheter kolliderar – och när det betraktas som en självklarhet att minoriteten måste ha det sista ordet.
De flesta kan nog vara överens om att vi inte på ett otillbörligt sätt ska diskriminera någon annan. Men problemet med det som just nu sker i USA är att man inte bara ger transpersoner rätten att byta om i vilket omklädningsrum som helst – man tar också ifrån majoriteten rätten att byta om i en miljö som man själv upplever som trygg."
Vem ansvarar för tryggheten?
- Michaela Agnarsson intervjuar David Eberhard i Inblick - "Sveriges fokus på självförverkligande, samt de senaste 30 årens syn på staten och familjen har fått stora konsekvenser, menar David Eberhard. – Jakten på trygghet och definitionen av vem som ansvarar för den har inneburit att otryggheten är mer utbredd än någon gång, säger han....
– I min senaste bok "Hur barnen tog makten" menar jag att vi ska sluta lyssna på alla låtsasexperter som uttalar sig om barnuppfostran. Vi har abdikerat från att vara föräldrar och vill vara kompisar med våra barn, det är klart det skapar förvirring.
David kritiserar också curlingföräldrar som i sökandet efter att ge barnen en trygghet inte tar konflikter eller sätter gränser. Han menar att föräldraskapet egentligen innebär en viktig uppgift; att förbereda barnen på vuxenlivet. David beskriver sig själv som tämligen omutbar när det gäller hans egna barn, där ett tvillingpar är det senaste tillskottet till familjen, bara några månader gamla.
– Jag är inte så mjäkig som pappa, men jag är aldrig elak.
Hans resonemang bygger på att ju bättre vi får det, desto mer riskerar vi att lida då möjligheten att kunna känna efter ges och att det påverkar föräldrarollen, men även andra områden.
– I avsaknaden av reella hot, hittar vi på alternativa faror, det kan vara fågelinfluensa, pedofiler, flygrädsla och så vidare."
- Fra Kristelig Pressekontor - Av Nils-Petter Enstad, Frelsesarmeen. 3. søndag i treenighetstiden – 05. juni 2016. Prekentekst: Mark 10, 13 – 16.
«De bar små barn til ham for at han skulle røre ved dem, men disiplene viste dem bort. Da Jesus så det, ble han sint og sa til dem: «La de små barna komme til meg, og hindre dem ikke! For Guds rike tilhører slike som dem. Sannelig, jeg sier dere: Den som ikke tar imot Guds rike slik som et lite barn, skal ikke komme inn i det.» Og han tok dem inn til seg, la hendene på dem og velsignet dem»
Som farfar til åtte får jeg mange anledninger til å reflektere over scenariet «Jesus og barna». Søndagsskolesangen «Jesus elsker alle barna» er en bæreplanke i min tro og i min tanke. Ikke bare i min. Og det er få sanger som er så elsket som den Lapp-Lisa gjorde udødelig: «Barnetro – til himmelen du er en gylden bro».
Barn er gjerne tillitsfulle. Slik ønsker vi at det skal være, og slik er det ofte også. Det er slik Jesus vil det skal være, for å si det litt banalt. Derfor kunne han si: «Den som ikke tar imot Guds rike slik som et lite barn, skal ikke komme inn i det». Vi forstår gjerne utsagnet dit hen at han da mener vi skal ta imot Guds rike like tillitsfullt som et lite barn, like betingelsesløst som et lite barn. Så betingelsesløst som det er når et barn strekker armene ut mot en voksen som de enten vet eller har grunn til å tro vil dem bare godt: Mat, trøst, nærhet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar