Nyhetsflödet lördag den 15 februari

Blodigt allvar
- Stefan Swärds blogg - "Jag skriver i ett av blogginläggen i en enda mening ” Det är inte lekstuga, det är blodigt allvar det vi sysslar med.” Detta ord har nu valsat runt på twitter, bloggar och även i artiklar och tolkats på alla möjliga märkliga sätt. Meningen är ett påstående, det vi sysslar med är blodigt allvar, inte en lekstuga. Jag gör inte alls några preciseringar om att jag menar att vissa tycker att det är en lekstuga, eller att vissa grupper driver en lekstuga. Det är att tolka in något som jag inte har sagt. Påståendet riktar jag till oss alla, inklusive mig själv, det är blodigt allvar det vi sysslar med. Evangeliet är Guds räddningsplan för världen, människor går förlorade utan Kristus. Så jag är tacksam om detta påstående inte tolkas in mer än vad jag har sagt."

Hjärtan av gelé – eller modiga hjärtan

- Berit Simonsson i Världen idag - "Det är "Alla hjärtans dag" i dag. Fredagen den 14 februari. En dag bland många, då kommersialismen firar sina triumfer.Du kanske planerar att skicka något kort, köpa geléhjärtan, ge bort röda rosor. Även om "Alla hjärtans dag" är kapad sedan länge av dem som kan göra ekonomiska vinster av dagen, så har den en intressant historia.
Jo, det var en präst som ...
Tänk så ofta ett händelseförlopp i historien börjar så, präster kan faktiskt spela roll! Nu ska vi bläddra i Kristi kyrkas familjealbum en stund."

Sorgligt anropa andra gudar
- Sandra Antonsson i Kyrkans Tidning - "När det kommer till andliga ting är det ju ofta lurigt att se vad som är vad, eller att skilja mellan andar för att tala med ny­testamentliga termer. För att rättvist kunna bedöma en viss religiös yttring krävs det ju att jag först ser denna i sin egen kontext, vad den där syftar till och varför. Att inte ta hänsyn till sammanhanget och lyssna in detta vore ungefär som att jag som hindu skulle praktisera lite nattvard då och då, mest för att det kändes bra, utan att alls ta in att detta har med tron på Jesus Kristus att göra, som min och den övriga världens Frälsare.
Och på den här punkten tycks det ju oundvikligen handla om olika kontexter. Där den kristna tron bekänner sig till en Gud som antar kropp och person i Jesus Kristus, för att vi människor genom Honom ska kunna bli alltmer förvandlade till de unika personer vi från början var tänkta och skapade till (innan vi drogs in i syndafallet), är ju yogans mål det motsatta, att alltmer lösas upp från sin person till att slutligen bli ett i alltet, befrias från återfödelsens (re-inkarnationens) hjul, i vilket ens själ ses vandra kring mellan olika personer och även djur och växter."