- Dagen - "Flera kristna organisationer, inte minst Diakonia, väljer konsekvent smutskastning och ensidig kravframställan gentemot Mellanösterns enda demokrati. Varför? Det undrar kommunikationskonsulten Martin Andersson.
Sverige utgör 0,1 procent av världens befolkning, har fred sedan 200 år och är beläget 300 mil norr om Israel.
Ändå agerar vi världssamvete och berättar för israelerna hur de skall utföra terrorbekämpning (nämligen inte som svensk polis i Trollhättan vid skoldådet i höstas när gärningsmannen sköts till döds).
Margot Wallström påstår att Palestinska myndighetens Mahmoud Abbas alltid tagit avstånd från våld, trots att alla med internet och två ögon kan se Abbas i palestinsk tv ”välkomna varje droppe blod som spills i Jerusalem”.
I allt detta, spelar det någon roll vad kyrkan gör?"
Arrogant ateistangrepp i SR:s kvalitetsprogram
- Lennart Sacrédeus i Opinionsbloggen - "Kvalitetsstämpeln är omisskänslig för radioprogrammet ”God morgon världen” på söndagsmorgnarna i SR 1. Hundratusentals samhällsintresserade svenskar vaknar upp med det, helg efter helg, år efter år.
Det är inte svårt att förstå: i regel intellektuell skärpa, kvalificerade analyser, bredd i ämnesval och perspektiv samt, dessutom, en träffsäker ironisk humor, som för med sig avväpnande skratt, går bara inte för en nyhetsintresserad svensk att missa.
Besvikelsen blir därför desto större när adelsmannen, konstnären, filmregissören och kulturarbetaren Carl Johan De Geer, 77, släpptes in på Kyndelsmässodagen i ”God morgon världen” för en egen, oredigerad samhällskommentar – formad till en verklig avhyvling av och drapa riktad mot troende människor i största allmänhet.
Kritik och ifrågasättande av kristen och annan religiös tro är en naturlig del av ett fritt samhälle och något troende måste vara beredda att tvingas leva med och under. Detta kan inte i sig ifrågasättas.
Däremot kan kristna rikta befogad kritik av tonläget, ordvalet och den arrogansens överlägsenhet som gudlöshetens företrädare inte sällan, i vissa kulturradikala kretsar närmast systematiskt, väljer att utsätta svensk kristenhet för, framför allt sedan efterkrigstiden. Alltför länge och tröttsamt nog ofta upprepas dessa ateistattacker. Olyckligtvis väljer präster, pastorer och lekfolket oftast att bara huka, utan genmäle, under anklagelserna om att troende förstår mindre och sämre än en påstådd normal människa."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar