- Världen idag - "- Man måste kunna jobba inom vården utan att tvingas att medverka till att avsluta människoliv, säger barnmorskan Linda Steen som nu stämmer landstinget i Sörmland.
Linda Steen förlorade en kontraktsanställning vid Nyköpings lasarett i Sörmlands landsting när hon meddelade att hon åberopar samvetsfrihet för att inte behöva medverka vid aborter.
Hon fick anställningen mot bakgrund av den barnmorskebrist som råder i landstinget och inte minst i Nyköping.
- Jag skulle få studielön under utbildningen och sedan jobba två år vid kvinnokliniken.
I mars hörde Linda Steen av sig till arbetsgivaren.
- Jag hade förstått under utbildningens gång att de sena aborterna görs på förlossningen. Jag vill jobba med förlossningsvård och BB-vård och har aldrig haft en tanke på jobba att jobba med gynekologi. Men eftersom de sena aborterna är väldigt få till antalet och alltid planerade går det säkert att organisera, tänkte jag."
- Dagen - "Sällan har uppföljaren till en svensk film varit så efterlängtad. Megasuccén från 2004, ”Så som i himmelen”, träffade många direkt i hjärtat. Så hur funkar det nu i relation till originalet?
Handlingen tar vid där förra filmen slutade. Lena ska föda barnet hon väntar med musikgeniet som dog. Den store körledaren förlöste hela byn andligt men allt är glömt. Den nyrenoverade kyrkan ska invigas och i spetsen för byborna bildar Lena kör och orkester i Daniels anda. Men kyrkorådet vill annorlunda …
Givetvis hade jag höga förväntningar. Trots teologiska invändningar mot föregångaren sveptes jag med av det rent filmiska: Stefan Nilssons musik, vacker miljö och övertygande skådespelare. Minnesgoda tittare känner igen sig även nu. Men jag måste erkänna: det mesta känns problematiskt i uppföljaren. Sådant jag hade överseende med, som var spontant och friskt, känns nu bara sökt och ansträngt. Det börjar direkt i inledningsscenen. På fyllan hjälper prästen Stig att förlösa Lenas löftesbarn Jakob. Sedan ett övertydligt klipp mellan glad countrydans och den tomma, allvarstyngda kyrkan där prästen innan syndabekännelsen i smyg stärker sig med starkvaror vid altaret.
Realistiskt? Skulle inte tro det.
Ja, likt en teologisk vettvilling hamrar Pollak in sitt budskap. Det är uppgörelse med gammal statskyrkoproblematik, luthersk bekännelse och prästerskapet."
"Det är bättre att de dör i Syrien"
- Paul Widén i Nyheter från Israel - "Den syriska flyktingkrisen toppar inte bara agendan i Europa, utan även i Israel. Oppositionsledaren Isaac Herzog sa under den gångna helgen att Israel har ett moraliskt ansvar att erbjuda en fristad till människor som flyr från det syriska inbördeskriget. Herzog menade att det judiska folkets historiska erfarenhet av krig och förföljelser kräver att Israel nu agerar och inte bara förblir en passiv åskådare.
Oppositionsledarens förslag avvisades redan dagen därpå av premiärminister Binyamin Netanyahu. Han betonade att Israel inte står likgiltig inför den tragedi som utspelar sig i närområdet och påpekade att Israel har erbjudit akut sjukvård till över 1000 syriska medborgare som sökt sig till den enda gränsövergången mellan länderna på Golanhöjderna. Netanyahu lyfte även fram Israels stora hjälpinsatser under de senaste årens naturkatastrofer i Nepal, Filippinerna och Haiti som bevis på Israels humanitära ansvarstagande. "Israel är ett litet land, ett väldigt litet land, som saknar demografiskt och geografiskt djup", förklarade han. "Därför måste vi upprätthålla våra gränser, både mot illegala migranter och mot terrorister".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar