- Världen idag - "Islamiska staten vill sprida sig vidare till Europa genom att gömma sina terrorister bland båtflyktingar från Libyen. Det framgår av uppgifter som en IS-propagandist publicerat på nätet. Italien är nu berett att sätta in tusentals soldater för att bekämpa IS – om bara FN ger dem mandat till det.
Från Libyen är vägen över Medelhavet till Europa inte lång och hundratals flyktingar från Mellanöstern och Nordafrika försöker varje dag ta sig över havet i hopp om att ta sig in i Europa. Islamiska staten ser nu flyktingvågen som en möjlighet att ta sig till Europa för att för utföra terroraktioner, varnar den brittiska anti-extremistiska tankesmedjan Quilliam...
Genom att låtsas vara flyktingar kan man infiltrera europeiska städer genom att blanda sig med de båtflyktingar som söker sig till italienska hamnar. Libyen har ”en lång kust mot de södra korsfararnationerna, vilka enkelt kan nås även med små enkla båtar”, skriver IS-aktivisten, som också ser det som möjligt att attackera handelsfartyg i sjöfartslederna på Medelhavet."
Guillou hånar judars oro
- Amanda Björkman i Dagens Nyheter - "Judar som ljuger, driver kampanjer och förolämpar sitt eget land. Med sådant fyllde Jan Guillou sitt spaltutrymme i söndagens Aftonbladet.
Guillous konspiration går ut på att den rädsla judar just nu ger uttryck för i själva verket är en ”kampanj” med mål att framställa Sverige som ett antisemitiskt snarare än islamofobiskt land.
Inte nog med att Guillou avfärdar genuin oro som lögner, alltså. Att tala om rädsla är, enligt Guillou, en form av förtal av det Sverige som under andra världskriget tog emot judar som flydde från Norge och Danmark.
Terrordåden i Paris och Köpenhamn är bara ytterligare bevis för hans egen tes. Människor har ju reagerat starkt efter att judar har mördats, förklarar han. Antisemitism är således inte något att orda om. I stället borde vi tala om islamofobi."
Livets ord utan Ulf Ekman och Roberth Ekh
- Tommy Dahlmans blogg - "Livets Ord i Uppsala kommer att stå sig bra med ett nytt ledarskap. Det är med ett ironiskt leende på läpparna man läser en del förståsigpåares mer eller mindre dödsruna över denna kyrkohistoriska församling i Sverige. Den religiösa expertisen ger nu likt en skolfröken tips som handlar om allt ifrån att lägga ner människoverket, bryta upp olika juridiska förordningar till att byta namn på församlingen. Ett sådant resonerande är bara ett tecken på ett ytligt och kosmetiskt sätt att se på församlingens fundament.
Den första frågan man måste ställa sig är: Vad konstituerar en församling? Församlingen är Guds storverk, ja så stort och omfattande att den ger genklang ända in i den himmelska världen, för dess skönhets skull: ”Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom församlingen få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald” Ef 3.10. Med andra ord kan vi aldrig bedöma, tänka, lära och tala om Guds församling med profana föreställningar eller med en förflackad teologi. Det skulle vara att förolämpa den helige Andes underverk, Guds stora idé, ja det vore att förlöjliga Guds egen skapelse."
En förort till kärleken
- Marcus Birros blogg - "Om kärleken är alltings centrum har jag hamnat en bit utanför. En förort till kärleken. En liten, grå lägenhet vid ett grått torg …
Men när ett kärl töms fylls ett annat på. Den röda, klara och pulserande kraften håller sig på något märkligt sätt relativt konstant.
Jag vet inte riktigt var någonstans vi gick vilse. Varje dag räknas. Varje dag är ett vändkors vi antingen kan välja att gå igenom eller göra halt inför. Det händer att den vi älskar väljer det vi inte väljer. När vi vänder oss om finns ingen där.
Jag älskar tanken om att detta med att förlåta andra egentligen inte handlar lika mycket om den som begått en oförrätt mot oss, som om vårt eget välbefinnande. Att inte förlåta slipar tillvaron till knivar som vi nonchalant bär omkring på och som kan skada oss vilken sekund som helst."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar