Det känns lite bekant med ett seminarium om människohandel och människorättspris till Drottningen. För ett halvår sedan skulle ett seminarium på precis samma tema ha arrangerats vid Uppsala Universitet, där Drottningen skulle ha deltagit och mottagit människorättspriset Scandinavian Human Dignity Award för sitt arbete i frågan, särskilt gällande barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Thomas Idergard, tidigare medieprofil, borgerlig opinionsbildare och moderat politiker, numera jesuit och teologistuderande, ifrågasatte i höstas Uppsala Universitets och hovets agerande genom en debattartikel i Svenska Dagbladet. Efter förra veckans händelser skrev han i sociala medier: "Om samma logik nu fortfarande gäller vill jag, som engagerad i debatten i höstas, uttrycka min stora glädje över att hovet ändrat linje och nu istället tillsammans med regeringen genom närvaron i Vatikanen legitimerar det tydligaste abortmotstånd som finns i världen. Vem hade kunnat vänta sig det?"
Lika glädjande som att hovet nu ändrat linje, var det förstås att se RFSU:s tidigare generalsekreterare tillsammans med påven i Vatikanen. Kanske inleddes en dialog om ett fortsatt samarbete i gemensamma frågor?"
Myrorna besegrade elefanterna
Men de flitiga myrorna mobiliserade ettrigt, och berättade vad effekten blev för verksamheterna som intäkterna gick till, bl a läxläsningsstöd, arbetsträning, sommarläger, häktesbesök, missbruksvård och rehabilitering. Ministern insåg nog till slut att debet skulle bli mindre än kredit i ekvationen.
Regeringspartierna och Vänsterpartiet har nu tagit initiativ i riksdagen för att lindra effekterna för i år (många hann redan börja nedmontera verksamheter), och från och med nästa år slopas momsredovisningen."
Mot bättre vetande
- Bength Gustafson i Apologetikbloggen - "Det är uppseendeväckande hur dagens ateister, darwinister och sekulärhumanister försöker uppehålla en grundsyn som är mot bättre vetande, och då även mot sitt eget vetande. Med all önskvärd tydlighet så vet de själva, att de är totalt beroende av sin egen och även av andras intelligens, för att på ett förnuftigt och pedagogiskt sätt formulera sig i tal och skrift, oavsett vad ämnet gäller. Så är det för Lawrence M Krauus i sin bok: ”Ett universum ur ingenting”, för Richard Dawkins i sin bok: ”Illusionen om Gud” och för Christer Sturmark i sina böcker: ”Tro och vetande 2.0″ och ”Upplysningen i det 21:a århundradet: tro och vetande 3.0″, för att här och nu nämna några aktuella exempel. (2). Självklart finns fler exempel.
Dessa författare har verkligen använt sin intelligens för att reflektera, planera och formulera innehåll och syfte med sina böcker. Som läsare av deras böcker så uppskattar jag självklart detta, och det skulle vara mycket märkligt om jag för ett enda ögonblick ifrågasatte om det fanns intelligens bakom dessa böcker. En sådan tanke ”finns inte ens på kartan” när jag med stort intresse läser dessa böcker."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar