- Olof Edsinger i Världen idag - "En av Paulus mest berömda liknelser står att läsa i Första Korinthierbrevets tolfte kapitel. I en passionerad utläggning om Andens gåvor beskriver han den kristna församlingen som en kropp och de troende som denna kropps lemmar. Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den, skriver aposteln. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den (1 Kor 12:26–27).
Normalt när vi utlägger denna liknelse väljer vi att tillämpa den på den lokala församlingen. Men det är fullt möjligt att tillämpa den också på den globala gemenskapen. Som Guds barn i den här världen är vi alla beroende av varandra. Det som händer i en del av den världsvida kyrkan kommer därför – i alla fall i någon mån – att få konsekvenser även för de andra delarna av samma gemenskap.
Jag fick själv en mycket smärtsam påminnelse om detta när jag för några år sedan besökte den lutherska kyrkan i Mordvinien i Ryssland. Strax innan jag kom dit hade nämligen den ortodoxa kyrkans biskop gått ut i radio och varnat för de evangeliskt kristna. "De är inga riktiga kristna, utan en sekt", hade han sagt, "för de tror inte på Guds ord." Bakgrunden till detta uttalande var Svenska kyrkans beslut att välsigna registrerat partnerskap. Händelser i en luthersk kyrka i Sverige fick alltså dramatiska konsekvenser för de troende i det inre av Ryssland!"
Bonhoeffer om kyrkans relation till staten
- Ruben Agnarsson i Inblick - "I boken ”Bonhoeffer – Präst, martyr, profet, spion” (den svenska utgåvan har tagit bort ordet ”profet” i underrubriken) ges detaljerade och utförliga beskrivningar av hur den tyska kyrkans ledare – i efterdyningarna av liberalteologins framfart bland tyska teologer – var beredda att helt omdefiniera den kristna tron för att anpassa sig till Tredje rikets nationalsocialism.
Hela det Gamla testamentet avfärdades, alla judiska anknytningar tonades ned och Jesus framställdes istället som en nordisk hjälte, allt för att tillgodose Hitlers antisemitiska ideologi.
Frågan kvarstår ändå som fullständigt obegriplig: Hur kunde kristna präster och lekmän svära trohet till Hitler? Eric Metaxas väldokumenterade biografi om Dietrich Bonhoeffer är en viktig pusselbit för att kunna förstå det ofattbara.
Boken sätter kyrkans väsen och dess relation till staten i välbehövlig blixtbelysning. Inte minst för oss här i Sverige när nu svenska kyrkor håller på att omdefiniera äktenskapet och febrilt börjar famla efter teologiska argument för att underbygga sin nya familje- och samlevnadssyn."
När vi träffas ska David försöka förklara varför svenskarna är världens mest sekulariserade folk – samtidigt som många tycks ha religiösa inslag i sina liv och världsbilder.
Var femte svensk tror nämligen på Gud. Det är den tredje lägsta andelen i hela Europa. Samtidigt svarar varannan tillfrågad att de tror på någon slags ”ande” eller ”livskraft”. Det är näst flest av samtliga europeiska länder. Hur går det ihop?
David Thurfjell har skrivit boken ”Det gudlösa folket” som handlar om hur Sverige blev ett av världens mest sekulära länder. Samtidigt söker han svaren på varför vi svenskar tänker som vi gör och förklarar hur vår unika religionssituation egentligen uppkommit."
Längtan. Väntan. Pingst
- Marie Willermarks blogg -"Jag minns t.ex. mitt år på Dalarö Folkhögskola 1974-75 då jag gick ungdomsledarlinjen. En period i livet med längtan efter att hitta min plats, mitt uppdrag i livet. Längtan efter mer av Guds Ande över mitt (för all del inte dåliga) liv. Det var tiden då musiken från musikalen Befriad, med kören Choralerna och Mörlid-Sandwall, spelades mycket på skolan. Texterna från Johannesevangeliet om Anden riktigt nötte in längtan efter mer av Gud. Så åkte vi till ungdomsarbetets Riksting i Leksand. Kören Det Nya Livet från Stockholm var med. Guds Ande var i rörelse. I det avslutande mötet i kyrkan var min längtan att fyllas mer av Guds Ande stark. Vad jag väntat på fanns här. Vad ska jag göra? Vad gör Gud? Jag kände en maning att göra något i lydnad till Gud. Låta honom befria mig från självkontrollen. – Jag skulle lyfta mina händer i lovsång mot Gud. En så enkel sak! Men avgörande. För det var det som var mitt gensvar på Guds inbjudan att fylla min längtan. Vem ser? Hur känns det? Ja, man kan tänka så mycket dumt. För ingen brydde sig, nästan alla stod med lyfta händer. Och jag också. Och fick i den lydnadshandlingen erfara en glädje och en befrielse som var Guds gensvar i mig...
Det finns troende människor som slutat längta. Som av rädsla eller annat håller en distans till vad Anden vill göra här och nu."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar