- Bength Gustafsons blogg - "Nu börjar jag en serie på denna blogg om olika Gudsbevis. I denna första bloggtext skriver jag en introduktion till detta ämne. Jag vill visa i denna bloggserie, att tro PÅ Gud står sig gott även i vår tid. När vi talar om att Gud finns, då är erfarenheten och argumenten så starka, att vi kan tala om Gudsbevis. Men jag vill tydligt klargöra, att jag skriver INTE här om några bevis på de olika religionernas många olika gudars existens. Jag är kristen och ingenting annat och jag tror på den Gud som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors erfarenhet och som framför allt Jesus har visat vem och hurudan han är. Och jag blandar inte ihop eller jämför Gud med någon av de olika religionernas gudar eller företrädare. Jag är således inte religionssynkretist, därför att jag har inte funnit något trovärdigt eller hållbart stöd för det."
Evangeliet om familjen
- Gösta Hallonsten i Signum - "När kyrkan och den kristna traditionen sätter gränser för vårt handlande på fundamentala och känsliga områden är det för att möjliggöra och främja ett fullödigt mänskligt liv i gemenskap.
”Evangeliet om familjen” är kanske inte något som människor i vårt land längtar efter att få höra. Även om kulturradikala paroller som ”krossa familjen” inte längre är så frekventa och en renässans för kärnfamiljen kan iakttas, betraktas samlevnad och familjebildning i första hand som en privatsak. Den som propagerar för en bestämd uppfattning i familje- och samlevnadsfrågor får därför snart kritik och därmed bevisas att dessa frågor just inte enbart är en privatsak."
- Siewert Öholm i Världen idag - "Det känns som något djupt pinsamt att gång på gång höra förre skolministern Ibrahim Baylan kritisera Björklunds skola i allt gällare tonfall. Nu senast och nästan dagligen efter den så kallade Pisarapporten om tillståndet i den svenska skolan har Baylan (S) närmast gått i spinn.
Den som följt skoldebatten både före och efter Alliansregeringens tillträde, och särskilt följt Jan Björklunds närmast heroiska kamp mot de skolpolitiska väderkvarnarna, inklusive Baylan, inser snabbt att något inte är rätt. I stället blir det lätt att associera till bilden av Pinocchios växande näsa i skoldebatten. Ni minns näsan som växte för varje lögn Pinocchio levererade. Baylans ganska ensidiga och innehållsfattiga symbolkritik bygger ofta både på rena osanningar, skruvade påståenden och en magnifik brist på självkritik. För det var ju så, om sanningen ska fram, att svensk skola befann sig i kaos och fritt fall 2006, under Baylans sista år som ansvarig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar