Dagens Nyheter

11 okt. 2014

Nyhetsflödet söndag den 12 oktober

Jungfrufödelsen – är den så viktig?
- Martin Alexandersson i Efter Kristus - "Några frågor, som kyrkan historiskt har tyckt varit viktiga, dyker titt som tätt upp i debatten. Det kan handla om Jesus verkligen uppstod eller om Maria verkligen var jungfru. Inom min egen kära Svenska kyrka är det inte sällan som någon lyfter upp dessa tankar och ofta brukar argumentationen lyda ”det är inte viktigt om Jesus uppstod – det viktiga är att han lever i våra hjärtan”. På samma sätt brukar ofta kritiken mot deras kritiker vara att ”Gud är större än våra system om honom” eller ”vi är en trosgemenskap – inte en åsiktsgemenskap” eller ”kristna tänker ju så olika i så många andra frågor (dop, nattvard m.fl.) så varför kan vi inte acceptera olikheter även här?”. Frågan blir därför självklar: hur viktig är egentligen jungfrufödelsen?
Ska man börja med att lista viktiga teologiska sanningar så hamnar t.ex. Gud är god, Gud har skapat världen, Jesus är Guds son, Jesus har frälst oss m.fl. som mycket mer centrala sanningar än huruvida Maria har haft sex med någon. Så på så sätt har jungfrurelativisterna* rätt – det finns andra, mycket mer centrala, sanningar om Gud."


De ohederliga demokraterna
- Åke Hällzon i Hemmets Vän - "Löfven fick nu uppdraget att bilda regering eftersom vänsterblocket var större än högerblocket....
Jag kan inte komma ifrån att detta är en önskan med en moralisk underton som känns lite märklig. Vill han att KD och FP ska stödja beslutet att erkänna Palestina som en egen stat? Eller vill han att C och M ska stödja kravet på att förbjuda vanliga företag i välfärdssektorn, det vill säga stödja Vänsterpartiets krav för att stödja regeringens budgetalternativ? Eller att FP ska stödja att friskoleöverenskommelsen i riksdagen därmed är övergiven?
Detta handlar snarare om demokratisk hederlighet, att partier gått till val och fått väljarnas förtroende för ett politiskt program och en politisk inriktning, som de också har att följa.
Socialdemokraterna har ett historiskt svagt stöd för sin regering i riksdagen. Visst krävs det kompromisser i politik. Men att förvänta sig att andra partier överger sin politik för att rädda dagens minoritetsministär är orealistiskt och förutsätter ett visst mått av politisk ohederlighet."

Konfrontation och provokation som samarbetsmetod
- Ruben Agnarsson i Inblick - "Kommunalt veto mot friskolor, erkännande av Palestina och en könskvoterad föräldraförsäkring. Och ministerutnämningar med kontroversiell historik och extrema uttalanden i bagaget. Stefan Löfvens regeringsförklaring och ministerutnämningar blev en provocerande frontalkonfrontation – samtidigt som han vädjade om parlamentariskt samarbete.
I tolv år försökte Socialdemokraterna införa kommunalt veto mot friskolor under sin regeringsperiod åren 1994-2006. Vid samtliga tillfällen misslyckades försöken tack vare att Miljöpartiet gjorde gemensam sak med Allianspartierna.
På Stefan Löfvens första dag på jobbet som statsminister utlovar han att det kontroversiella kommunala vetot mot friskolor återigen ska införas.
Beslutet att erkänna Palestina är ännu mer kontroversiellt eftersom det kan ses som ett indirekt stöd till terrororganisationen Hamas. Tillsammans med utnämningen av Mehmet Kaplan som en av ministrarna, ger det en indikation på en totalomsvängning i svensk Israel-politik."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar