Nyhetsflödet tisdag den 28 oktober

Tre anledningar till att leva
- Marcus Birro i Världen idag - "Det stora mysteriet är egentligen inget mysterium, utan mer en dörr i oss själva som vi kan välja att hålla öppen eller stängd. Dörren till Jesus, till tron som en verklighet, det övernaturliga som en faktisk realitet.
Vi vet från början vad som är rätt och gott. När vi sedan blir äldre och upptäcker att också mörkret slåss om den här världen finns alltid risken att vi anammar världens trick. Vi lär oss att vi kan få fördelar om vi ljuger och bedrar. Men, och detta är det centrala, vi mår i förlängningen alltid dåligt om vi lever på det sättet. Det Jesuslika i oss skriker på hjälp. Vi vet att vi gör fel och mår dåligt av det.
Den vetskapen är av oerhörd betydelse."

Varför så bråttom, regeringen?
- Ingvar Holmquist i Sändaren - "Visst hoppades jag att det skulle bli en förståndig regering med vår nya statsminister, som är en klok förhandlare. Nu har han tydligen fallit för ”popularitetstrycket” — handla snabbt och kraftigt i Palestinafrågan...
Jag uppfattar den nya svenska regeringen som väldigt omogen,  med snabbpratande miljöpartister, och det må den väl vara, men utifrån den situationen vore det förnuftigt att tänka till lite innan man handar. Det verkar som om den nu tillträdda regeringen vill vara ”störst och bäst för att vara först och modigast att handla” och på så sätt få världens blickar på sig att vara effektiv.
Jag tror det kommer att  bli en oväntad rekyl."

Tostatsløsningen – en fredsillusjon

-  Erik Selle i norske Dagen - Ingen har fått så mange muligheter til å vise sin fredsvilje som araberne i denne konflikten. Terror, krig og brutte løfter belønnes med mer penger og krav om Israelsk tilbakeholdenhet...
Selve ideen om avståelse av landområder fra et offer for angrepskrig er et avvik fra internasjonal orden. Likevel møtes Israel med dette kravet igjen og igjen fra miljøer vel vitende om at sårbarheten som blottlegges vil redusere evnen til sikkerhet og trygghet for sivilbefolkningen.
Palestina har historisk aldri definert en etnisk folkegruppe. Det britiske Palestina-mandatet fra Folkeforbundet etter Første Verdenskrig var et mandat til å opprette et hjemland for jødene i deres gamle kjerneområder.
Hele den arabiske verden ble konstituert i nye nasjonalstater etter Det ottomanske imperiets fall. Det franske mandatet for Syria og Libanon etablerte to stater, Libanon og Syria. Saudi-Arabia ble gitt til Ibn Saud for hans støtte i kampen mot tyrkerne, og den hashemittiske kongefamilien ble gitt å styre de nydannede landene Irak og Jordan.
Jordan ble opprettet på 77 prosent av landområdet som Folkeforbundet opprettet for et jødisk hjemland.
I perioden 1917–1948 hvor Haj Amin el-Husseini vokste frem til å bli stormufti av Jerusalem, og den fremste eksponent for jødehat i regionen, ble kravet om en stat for en palestinsk nasjonal identitet aldri fremmet, selv om de andre nasjonalstatene ble dannet. Forklaringen er enkel, denne identiteten eksisterte ikke."