- Lukas Berggren i Världen idag -´det ju intressant att notera hur de med sådan tvärsäkerhet fördömer varje form av tvärsäkerhet´.
"Fem präster i Stockholms domkyrkoförsamling gick nyligen ut på DN Debatt (19/8) och menade att deras egen kyrka, och andra kyrkor, borde öppna upp för andra religioner och religionsuttryck. Artikeln inleds med två frågor. "Är alla religioner lika sanna eller äger vi kristna Sanningen? Ber judar, kristna och muslimer till samme Gud eller är tron på Jesus Kristus den enda möjliga vägen till frälsning?" Knappast några perifera frågor för en kristen kyrka. Domkyrkoprästerna väljer sedan att gå till frontalangrepp, dels mot tanken på absoluta sanningsanspråk, men också mot övertygelsen att Jesus är den enda vägen till Gud och frälsning.
Alla absoluta sanningsanspråk avfärdas med emfas. Vi får veta att den sortens anspråk inte bara är felaktiga, utan rentav onda. "Varje gång en religiös ledare gör anspråk på att förmedla absoluta sanningar och påstår att religionen eller Gud kräver blind lydnad, då blir religionen ond." De exemplifierar bland annat med kristnas tvångsdop av judar, förtryck av hinduer och krig mot muslimer. Påståendet måste ses som en skymf mot alla de kristna, som i denna stund förföljs, torteras, våldtas och slaktas i Syrien och Irak. De kristna i Mellanöstern dödas just på grund av att de inte vill avsäga sig sin tro på den absoluta sanningen att Jesus är den enda vägen till frälsning. Är de i själva verket onda?
Bortsett från att domkyrkoprästerna blandar ihop både äpplen (förmedling av absoluta sanningar), päron (krav på blind lydnad) och bananer (ondska), så är det ju intressant att notera hur de med sådan tvärsäkerhet fördömer varje form av tvärsäkerhet. Men det är ju ett av postmodernismens stora dilemman. Det blir svårt att tydligt hävda att "allt är relativt". Den postmoderna människa som vill vara konsekvent kan maximalt hävda att "nästan allt kan vara hyfsat relativt", för att inte falla i den egenhändigt grävda gropen."
Falsk eller äkta gudstjänst?
- Rajan Ganda Mall i Hemmets Vän - "Förra veckan läste jag i tidningen Dagen att fem av Svenska kyrkans präster vill fira gemensam gudstjänst med muslimer och judar. Artiklarna byggde på en debattartikel som publicerades i Dagens Nyheter i onsdags för en vecka sedan. Min fråga är hur detta kan gå ihop med vår kristna tro och vår bekännelse av Jesus Kristus, samt deras tro och bekännelse....?
Denna idé om att fira gemensam gudstjänst i kyrkan med andra religioner verkar oseriös och ogenomtänkt av dessa fem präster i Svenska kyrkan. Men om vi kristna ändå måste våldföra oss på vårt gudstjänstfirande och vår tillbedjan så är vi inte ärliga mot de andra religionerna och vi är inte ärliga mot vår egen Gud, tro och bekännelse. Det kan aldrig bli en äkta gudstjänst för den saknar tro och bekännelse till Kristus.
Låt oss fortsätta att bekänna vår tro och bekännelse på Kristus Jesus. Endast då är vi respektfulla även mot andra religioner och visar att vi respekterar att de har sin tro och vi har vår på Jesus Kristus samt utövar vår kristna tro som Guds ord bjuder oss att göra."
Väckelse mitt i maten
- Sune Fahlgren i Sändaren - "Mat och religion har alltid hört nära samman. Den sekulära tidsandan har inte kunnat omintetgöra det sambandet. Religionsvetaren Graham Harvey menar att det i alla kulturer funnits starka övertygelser, regler och ritualer kring mat. Han har gjort ett experiment där han definierat religionerna utifrån svaren på grundfrågorna ”Vad äter du” och ”Med vem äter du?”.
Maten och måltiden är grundläggande motiv i kristen tro och kristet liv. Men det sambandet har vittrat sönder för många kristna i praktiken. Det är angelägen uppgift för varje kristen gemenskap att medvetet börja överbrygga det gapet och bättre vårda Guds skapelse.
Den postsekulära matväckelsen kännetecknas av respekt för årstiderna genom att man anpassar menyn efter säsongen. Man försöker också laga maten själv. Detta ger inte bara frihet från färdiglagat och halvfabrikat. Valet av kost och med vem man äter ses som en väg att utöva tron på ett konkret och trovärdigt sätt.
Framför allt präglas väckelsen av stöd och uppmuntran till måltidsgemenskap, att sitta tillsammans vid matbordet. ”Kyrkkaffet” är inte länge enda tillfället då vi äter tillsammans i kyrkan. ”Bibel och brunch”, ”kyrklunch” och ”torsdagssoppa med samtal” är exempel på den nydaning som pågår. Odlingskollektiv och gemensamma måltider skapar gränsöverskridande relationer.
I ett kristet perspektiv är mat en gåva, men varför tackar vi då inte längre för den? Tänk om vi enskilt och tillsammans den här hösten kunde återerövra tackbönen i början av varje måltid. En sådan praktik vittnar om välsignad mat, och den ger hjälp att förstå varför en måltid står i centrum av kyrkans tillbedjan av Gud."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar