- Anna Sophia Bonde i Dagen - "...Därför kan man känna med tjänaren i evangelieberättelsen, han som ”bara” fick en talent. Han har inte bett om den sortens ansvar. Han vill slippa undan. Han vet inte vad han ska göra med det han fått. Säkert sneglar han med avund på sina vänner entreprenörerna som genast hastar iväg för att förmera sitt kapital. Fylld av obehag gräver han ner den talent som påminner honom om att någon kräver något av honom. Syns inte, finns inte.
Hur kommer man dithän att man kan glädja sig över de talenter, de gåvor Gud gett – även om man tycker att de är futtigare än grannens? Är det möjligt att göra det man ska, utan att snegla, utan att jämföra sig? Hur kommer man in i ett sådant förhållande till sin husbonde?"
Undervisning om tro behövs i dag
- Stefan Swärd i Världen idag - "Trosförkunnelse blev en het fråga i svensk kristenhet på åttiotalet. När Ulf Ekman kom från Tulsa i USA och drog in som en virvelvind i svensk kristenhet 1982-83 blev det den heta frågan bland Sveriges kristna. Församlingen Livets ord startade under 1983 och bibelskolan startade hösten 1983. Med unika framgångar och explosiv tillväxt. Under tredje året 1985-86 var bibelskolan redan uppe i närmare 600 elever och växte sedan ytterligare till över 1 000 elever. Hösten 1987 invigdes Livets ord enligt svenska mått gigantiska byggnad i Uppsala. Att bygga denna kyrka var nog det största trosprojektet i svensk kristenhet sedan satsningen på att bygga Filadelfia i Stockholm 1930 mitt under en global lågkonjunktur. Man bör också komma ihåg att 80-talets trosrörelse var mer än Livets ord. Arken i Kungsängen, Citykyrkan i Örebro, Josua i Gamleby och den resande predikanten Bill Stenberg var olika uttryck för samma våg.
Trosförkunnelsen handlade om att Gud är stor, han är mäktig och han vill göra under nu. Och han vill använda mig och den lokala kristna församlingen som redskap för Guds mäktiga hand. En del av detta handlar om tron på helande som ett centralt inslag i kristna tron. Trosförkunnelsen i Livets ords tappning kom också med en paketering som tog svensk kristenhet med storm, att bygga en megakyrka, och en pastor som var enväldig beslutsfattare och helt dominerade scenen.
Det blev för mycket för den etablerade kristenheten i Sverige som helt slog bakut. Och tyvärr slängde man ut alla barn med badvattnet...."
Självförhärligande eller Gudsförhärligande? – del II: Skapelse och frälsning
- Olof Edsinger i Efter Kristus - "I min förra artikel talade jag om kollisionen mellan Guds och människors vishet. Guds vishet, skriver Paulus, förutsätter att vi dör bort ifrån vårt eget sätt att tänka och resonera. Inte så att allt mänskligt skulle vara fel, eller att allt som vi tänker skulle vara lögn. Men när det gäller tillvarons mest grundläggande frågor, och när det gäller Gud och den andliga världen, då är vi helt och hållet hänvisade till det som Herren har uppenbarat för oss i sitt ord. Att försöka besvara denna typ av frågor utan att först konsultera vår Skapare är helt enkelt både farligt och dumt. Det är inte för inte som Jesu bror Jakob skriver att denna världens vishet är ”jordisk, oandlig, ja, demonisk” (Jak 3:15).
Ingenstans blir detta så tydligt som vid Jesu kors. I mötet med Jesus och hans offerdöd görs våra egna företräden till intet. Korset predikar ett budskap som samtidigt är både dom och nåd: Dom – hur mycket vi än anstränger oss är vi i grunden fördärvade, vi kan aldrig förtjäna vår egen frälsning. Nåd: det vi inte klarar av i oss själva och i vår egen kraft, har Jesus Kristus åstadkommit för vår skull."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar