- Per Ewert i Opinionsbloggen - "Den okände migrantens grav – Medelhavet – fortsätter obarmhärtigt att fyllas. Så sent som igår drunknade ytterligare flera hundra människor på sin väg mot den hägrande europeiska kontinenten. Antalet människor som förlorat livet på vägen över Medelhavet uppgår i år till över 2300. Det är en tragedi av enorma mått.
Trycket från flyende människor som vill ta sig in i Europa är detta år exceptionellt stort. EU diskuterar dagligen hur det akuta läget ska hanteras. Den diskussionen måste ha sin gång, men det finns ett annat inslag vi behöver sätta fingret på.
Minns ni filmen ”Inte utan min dotter”? Den verklighetsbaserade berättelsen om den amerikanska kvinnan och dottern som motvilligt följde med sin man till Iran, men där blev hållna som fångar. Deras räddning blev en man som hjälpte dem fly ut ur landet och rädda sig tillbaka till USA. Han drevs inte av ekonomiska motiv, utan förklarade vänligt att hon kunde betala en peng om och när hon hade möjlighet.
Den verklighet som idag utspelas vid och på Medelhavet är radikalt annorlunda. Det finns ett flertal rapporter från FN och olika migrationsforskare som analyserar den lukrativa smugglingen av flyende."
Vi ber att kristenheten med dess ledare slutar skämmas för det givna evangeliet
- Hans Lundahl i Bönebloggen - "Vi fortsätter att be. Uthålligt och fokuserat. Han har sagt: ”Bed så ska ni få …” därför ber vi.
Allt tyngre angrepp på självaste frälsaren, Jesus Kristus, Guds enfödde son, är att vänta. Han – den sanne guden – upplevs ofta obekväm och störig. Vi ”moderna” människor har svårt med hans radikala anspråk och väjer för sanningen. Vi får då mer Antikrist, men om vi håller hans bud får vi mer Kristus.
Men nu ber vi att kristenheten, gäller även mig, med dess ledare slutar skämmas för det givna evangeliet. Mer av Jesus, inte mindre.
När förkunnare och kyrkliga ledare aktivt motarbetar den tydliga uppenbarelsen i Guds evangelium – och vrider gudsordet så att det ska anpassas till tidsandan så drabbas ytterst landet av fördärv."
”Allt är inte väl” – Jesus som enda vägen
- Martin Alexandersson i Efter Kristus - "Ofta vill vi fokusera på det goda och letar ljuspunkter i mörkret och det har absolut sin plats och sin tid. Ibland behöver man dock se sanningen i vitögat för att kunna göra goda analyser och finna rätta vägar framåt. Det är det jag vill göra i denna serie och syftet handlar om att vi ska inse svensk kristenhets belägenhet och därmed hjälpa oss att bli mer motiverade för det som behöver göras.
Få har undgått förra veckans debatt som inleddes med att fem anställda i Svenska kyrkan ville att kyrkan ska vara öppen för andra religioner. Det ledde vidare till att en utav författarna – domprost Hans Ulfvebrand blev intervjuad och sa att Jesus inte är enda vägen till Gud. Hans argument är att det inte är Jesus som säger ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6) utan det är något som ”Johannesevangelisten … lägger i Jesu mun”. (Man kan med lätthet argumentera emot hans sätt att handskas med bibeltexten, men det är inte syftet med den här texten.) Självklart får domprosten mothugg och några samfundsledare säger i intervjuer att de inte håller med. Sedan kommer Svenska kyrkans högkvarter med sitt uttalande: ”Det finns ingen officiellt fastslagen linje i den frågan, men en vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning, det är vårt ”mandat”.” Med tanke på de bekännelseskrifter Svenska kyrkan har – och som inte på något sätt är otydliga i denna fråga – är det ett anmärkningsvärt uttalande."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar